... "men låt oss nu odla vår trädgård". Med de orden avslutar Candide Voltaires roman. Han har, liksom de andra karaktärerna, varit med om en hel del vid det här laget. Han har sparkats ut ur sitt hem i Tyskland, tvingats fly inkvisitionen, tagit sig genom Amerika till fots, funnit Eldorado, förlorat alla skatter därifrån och befinner sig nu på en liten gård. Han är trött på äventyrandet, liksom kamraten och filosofen Pangloss' långa utläggningar, och vill nu bara odla en trädgård.
Lite så känner kanske vi (Kristin & Jakob) med inför det här trädgårdsprojektet. I en orolig tid och i ett ständigt informationsflöde är det skönt att tillsammans, som Candides Martin förespråkar, "arbeta och inte resonera". Ibland behöver en, som Victor Hugo skriver i Les Misérables, inget mer än en trädgård att gå i och en oändlighet att drömma i, några blommor vid sina fötter och stjärnorna över sitt huvud.